lördag 19 maj 2012

En helt oskyldig puss

En kväll när jag var sju år gammal hade mitt fritids och alla andra fritids i området en gemensam höstfest. Det var ett påkostat event med mycket engagemang bakom. Samlingslokalen i Alvik var pyntad och förutom uppträdande på scenen fanns det mycket spännande man kunde göra. I ett stånd stod David Rönnberg och bytte mums mums mot pussar. Han var nio år, mycket stor i mina ögon och hade rykte om sig att vara en av de busigaste pojkarna på Smedslättskolan. Jag ville hemskt, hemskt gärna ha en mums mums, men jag ville inte pussa David. Jag gick i cirklar runt ståndet, tvekade och funderade över hur jag skulle göra. Gick fram och tvekade igen. Gick en liten sväng och kom tillbaka. En vänlig fröken försökte få mig att fatta mod, men jag kunde inte förmå mig till det. När jag kom hem den kvällen så ångrade jag mig. Jag hade så gärna velat ha en mums mums.

Samtidigt som jag var på höstfesten var det en liten pojke, Rasmus, som firade sin födelsedag. Han blev tillsagt att om han var en snäll pojke och kramade farmor så skulle han få sin födelsedagspresent. Annars skulle det minsann inte bli någon. Han kramade sin farmor, fast han inte ville. Presenten i sitt skinande paket lockade honom mer än obehaget han kände när hon tog i honom.

Vid samma tid drömde en helt annan liten flicka, Elisabeth, om en egen häst. All hennes tid spenderades i stallet och all hennes veckopeng sparades undan för att ha råd med ridlektioner, ridspön, hjälmar och allt annat som man behöver för att kunna rida. När erbjudandet kom om en egen häst föreställer jag mig att hjärtat stannade i bröstet på henne. Hur ilningar av lycka och förhoppningar fyllde henne. Skulle hon verkligen få en egen häst? Jo, men det fanns ett villkor: Hon var tvungen att sova hos mannen i tre nätter, för att få hästen. Mannen i fråga var naturligtvis pedofil. Den femåriga flickan visste om att han ibland var dum mot henne. Men drömmen om hästen var så stor, så het och det faktum att han ibland var dum mot henne var nu djupt förpassad längst bak i hennes medvetande.

Det gemensamma för berättelserna ovan är så klart kopplingen mellan fysisk beröring och belöning. En puss mot en mums mums, en kram mot en paket, en övernattning mot en häst. I andra sammanhang kallar vi detta för prostitution. Men i vår vardag så brukar de första två exemplen inte bara vara acceptabelt utan till och med uppmuntras. Men ser inte risken att de två första exemplen möjliggör det tredje. Vi ser inte hur mycket lättare det är att passera ytterligare en gräns efter att ha passerat den första.

Rätten tills sin fysiska integritet är en absolut rätt som vi måste lära våra barn från det att de är små. Barnen ska inte lockas eller luras till fysisk kontakt genom belöningar eller straff. Barn som utsätts för sådana situationer kommer nämligen att i högre grad gå med på att ”sälja” sin kropp till de vuxna som köpslår med dem som i exemplet med Elisabeth.

Vi måste alltså prata med våra barn och benämna deras kön, vi måste prata om att dessa är privata och att ingen annan än de själva får röra dessa och vi måste tydligt visa dem att de har rätt att säga nej när människor vill röra vid dem överhuvudtaget. Det kan vara sött och oskyldigt att se små barn pussa varandra för att få en mums mums och jag förstår att det skär i hjärtat på farmor som inte får en kram. Men precis som all annan berörig måste den vara frivillig. Och frivillig handlar inte bara om avsaknaden av tvång, det omfattar även att inte fresta barnen eller lura dem till att acceptera fysisk kontakt genom gåvor. Vi vill att barnen, samma sekund som någon erbjuder sig att ”köpa” dem, protesterar.

De flesta som vill våra barn illa kommer inte att hoppa fram bakom en buske och förgripa sig på dem. De flesta som vill våra barn illa kommer att locka dem, lura dem och vara deras vänner. Bygga förtroende och byta tjänster. Erbjuda vänskap och kärlek. Därför måste vi fundera över vilka av våra ”oskyldiga” beteenden som kan underlätta för dem och sluta med det. Vi måste hålla styvt på barnens rätt till kroppslig integritet. Hur gärna farmor än vill ha en kram.

Ps. Nu var det första exemplet från mitt perspektiv, men hur kände David det? Att jag, som flicka, inte ville pussas var nog mer accepterat än i fall David hade protesterat. Vilket utrymme att vägra upplevde han i fall det kom fram en flicka som han inte ville pussa? Hade han uppfattats som taskig om han nekade en specifik flicka, kanske blivit anklagad för mobbing? Jag vet inte, men ett vet jag säkert: Nioåriga pojkar är inte alls så tuffa som jag trodde när jag var liten.

Barnkraft - stärker, förebygger, informerar | Peter-Alexander den store | Att prata med barn om sexuella övergrepp | Skuggornas barn - en ny gryning | Ingen riktig våldtäkt | Tonårssex: rätt att säga nej - och ja | Här är männen som köper sex av barn | Här säljer barn sex i Stockholm | Vi måste förebygga våldtäkter mot barn

Photo: Julia Freeman-Woolpert