onsdag 20 augusti 2014

Det själviska daltandet

Många ser sig själv som riktigt snälla och goda människor när de går andra människor till mötes gällande deras önskemål och daltar med dem. Ha, säger jag. När man daltar med en människa underlättar man för en person, och endast en, sig själv. Daltandet är värre än vanlig egoism eftersom det är egoism i snällhetens förklädnad. Låt mig ge några exempel:

Mina studenter vill ofta och gärna att jag ska förenkla kursen. Minska antalet sidor att läsa, ta bort tentor eller uppgifter. Om jag väljer att dalta med studenterna, att gå dem till mötes, då finns det en person som tjänar på det, jag. Studenterna kommer dock att tycka bättre om mig och göra det lättare för mig att undervisa. Jag kommer att få färre uppgifter att rätta och jag kommer att behöva lägga mindre tid på att stötta studenterna i sin inlärning. Studenterna å andra sidan får kanske bättre betyg – men de får utan tvivel sämre kunskaper, något som riskerar att slå hårt när det är dags för att söka arbete. Därför står jag fast även om vissa studenter blir hemskt upprörda. Men min vinst är studenternas förlust. Därför daltar jag inte.

När en människa blir sjuk ska hon helst behandlas med silkesvantar. Hon ska ligga hemma i sängen så länge som hon känner att hon behöver. Men en persons upplevda behov än inte nödvändigtvis det samma som ett verkligt behov. När jag stillatigande se på medan personer accepterar sängläge i är det en person som tjänar på det, nämligen jag. Den sjuka personen kommer att uppleva mig som omtänksam och tycka bättre om mig. Men faktum är att det finns få diagnoser där personen faktiskt blir bättre av att ligga hemma i sängen. Man kan generellt sätt inte vila sig frisk. Istället leder det ofta till motsatsen – att man blir sjukare. Att faktiskt förvänta sig vissa saker av någon som är sjuk – även om det är allvarliga sjukdomar - är vanligtvis till gagn för personen. Även om personen kanske upplever det jobbigt och tungt just då. Därför uppmanar jag alla jag känner att finna meningsfulla saker att fylla dagarna med (utifrån sina faktiska förutsättningar) även om vissa blir hemskt upprörda och menar att de är deras rättighet att ligga i sängen tills de är friska. Men min vinst är den sjukes förlust. Därför daltar jag inte.

När en människa gör något dumt eller presenterar mindre än förväntat så låter ofta de närmaste bli att kommentera eller ta upp det. Man vill ju inte någon ledsen! Men det finns en person som vinner på det och det är jag. Om jag inte ser och speglar dina mindre goda sidor utan bara jamsar med – då tycker du mer om mig. Och jag säger inte till människor att de är kompetenta bara för att skapa en positiv relation till dem. För de får en felaktig uppfattning om hur andra ser på dem och de får en tokig uppfattning om sin kompetens. Jag tar ifrån dem möjligheten att bli en bättre människa och utveckla sin kompetens. Därför ger jag både positiv och negativ feedback även om vissa blir hemskt upprörda. För min vinst är deras förlust. Därför daltar jag inte.

Så, att dalta leder till att det blir enklare för mig. Men den jag daltar med förlorar på det i längden även om personen inte uppfattar det så just då. Så om du faktiskt bryr dig om någon annan än dig själv: Sluta sänka kraven på dina elever eller medarbetare – hjälp dem att nå upp till kraven i stället, låt inte personer som är sjuka eller genomgår en kris dra sig undan från livet under längre perioder – visa och stötta dem i hur de kan få livet tillbaka och berätta inte för folk hur fantastiska de är om du inte menar det – utan ge feedback utifrån dina faktiska åsikter. Då slipper du vinna billiga poänger på bekostnad av någon annan. Civilkurage kallas det.

Photo: Lhys