onsdag 1 juli 2015

Ingen riktig man, eller?

Jag vaknade i morse och var arg redan från början. Jag hade drömt något jag inte tyckte om. Jag drömde att Sophia, Anne och Stina var i Almedalen och att jag var hemma.

När jag vaknat insåg jag att så verkligen var fallet, och att jag i allra högsta grad var avundsjuk. Avundsjuk på dem och på deras partners som har ett gemensamt intresse av samhälle och politik. Ett intresse som gör att de väljer att besöka Almedalen tillsammans. Medan jag får stanna hemma med bebis för min man har noll och inget intresse av att åka dit.

Nå, är det då hela världen att jag och min man har få gemensamma intressen? Nej, som jag har skrivit om innan, så tycker jag inte det. Men det som slog mig, så här två år senare (jag är snabb som en vessla), är att medan jag blir kritiserad för att jag inte delar några av min mans intressen så har min man aldrig blivit kritiserad för att han inte delar mina.

Ingen ifrågasätter att han inte vill åka till Almedalen för min skull, att han sällan läser de texter jag skriver eller att han inte alls är intresserad av långa diskussioner om klassiska litterära verk. Inte ens jag.

Frågan är hur jag kan skriva en lång text där jag försvarar mig själv som fru för att inte ha samma intressen som min man – utan att ens reflektera över att han inte har samma intressen som jag har. Att det handlar om oss, inte om mig?

Och slutligen, varför är min spontana känsla att det är Sophia, Anne och Stina som är avundsvärda och inte Mattias, Hampus och Jonas?

Something is rotten osv…