torsdag 6 oktober 2016

Otillständigt att jag får göra vad jag vill med din kropp

SAMTYCKESLAG
Oroar du dig för att du ska bli hembjuden till någon och att personen sedan ska ändra sig och anmäla dig för hemfridsbrott? Eller bekymrar det dig att du kanske kommer att få en present och givaren ångrar sig och oväntat anmäler dig för stöld? Inte det? För samtidigt är det många som oroar sig hemskt, hemskt mycket för konsekvenserna av att likrikta våldtäktslagstiftningen med ovanstående nämnda lagstiftning. Vilket, minst sagt, är en smula ologiskt. 

Enligt befintlig lagstiftning är det tillåtet att ha sex med vem som helst, fram tills att personen agerar på ett sådant vis att personen som våldtar faktiskt förstår att hen begår en våldtäkt. Generellt krävs det att personen försöker freda sig med våld och att för att personens ”nej” ska vara giltigt så ska hen bokstavligt talat säga "nej" och dessutom aggressivt och högljutt. Utgångspunkten i dag är alltså att människors kroppar är tillgängliga. Och det är den utsattes ansvar att agera tillräckligt tydligt för att den som begår våldtäkten ska förstå att hen inte vill.

(Därefter måste uppsåt bevisas - det vill säga att det inte räcker att den som våldtar har våldtagit, utan det måste ledas i bevis att den som våldtar medvetet valde att våldta. Till skillnad från t.ex. Norge där det redan i dag räcker med att oaktsamhet: Att den som våldtar borde ha förstått att hen genomförde en våldtäkt.)

Förändringen med samtyckeslagen handlar om att ändra utgångspunkten till att människors kroppar inte är tillgängliga. Det blir alltså inte längre lagligt att han sex med vem som helst fram tills den personen säger ”nej” och protesterar. Utan lagligt blir det först när personen har samtyckt – antingen genom att säga det – eller förmodligen vanligare – via kroppsspråk och agerande demonstrerat att hen samtycker.

Förändringen går alltså helt i linje med hur vi betraktar de flesta andra brott. Utgångspunkten för t.ex. rån är att människor inte vill lämna ifrån sig dyrbarheter till främmande människor helt frivilligt. Det betyder inte att människor inte helt frivilligt kan ge bort sina smycken, men den som blir rånad behöver inte ta till våld mot rånaren eller på annat vis kraftigt markera, för att det ska räknas som ett rån och inte en gåva. På samma vis är utgångspunkten att du inte har rätt att beträda mitt hem/använda min bil/äta min mat osv, och jag har därför inte särskild skyldighet att med våld och kraftigt nekande hindra dig från att göra något av detta för att det ska räknas som ett brott. Det blir ett brott för att jag inte har bjudit in dig, givit dig tillåtelse att använda min bil eller frågat om du är hungrig. 

(I inget av dessa fall krävs det heller att jag explicit säger ”ja”. Det räcker med att jag påvisar samtycke genom att öppna dörren och ge dig en kram, genom att räcka dig bilnycklarna eller ställt fram en extra tallrik.) 

Så i en rättegångssituation kommer att beviskraven inte att vara lägre eller förändras på andra vis. Ord kommer fortfarande att stå mot ord. Och det är fortfarande den som anklagar som har bevisbördan. Det finns ingen anledning att anta att det skulle påverka rättssäkerheten och det är inte säkert att en enda person till kommer att dömas. Ändå menar jag att det är en synnerligen viktig lag.

Detta beror på att jag vill att utgångspunkten för mig och min kropp, likväl som min egendom, ska vara att jag som bestämmer över den. Att jag är fri att göra vad jag vill och avstå från det jag inte vill. Utifrån det blir det orimligt med den befintliga utgångspunkten: att andra får göra vad de vill med min kropp tills jag varit tillräckligt tydlig i tal och handling för att få dem att förstå att jag inte vill ha sex med dem.

Samma sak vill jag ska gälla för dig och din kropp. Jag kan ur ett moraliskt perspektiv inte försvara att jag skulle har rätt att göra vad jag vill med din kropp tills du tillräckligt tydligt i tal och handling förmått mig att sluta.

Eller, för att följa min tidigare liknelser: Att utgångspunkten skulle vara att andra får ta eller använda mina saker, tills jag varit tillräckligt tydlig i tal och handling för att få dem att förstå att jag inte vill lämna ifrån mig mina värdesaker till dem.

Hur kan min (och din) kropp i ett fritt, demokratiskt samhälle sakna detta grundläggande skydd, och hur kan våra ägodelar vara mer skyddade än sagda kroppar? Det finns inget rimligt svar.  Det är otillständigt. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar